Stockholms skärgård, 1990
På en tomt med ekar kring en spegeldamm och södervända berghällar mot en skimrande skärgårdsfjärd var vårt ansvar att både leda projektering och byggande av en stor privatbostad. Den mycket omsorgsfulla utformningen av allt från mark till detaljer siktade mot att skapa ett hus med omisskännlig svensk karaktär. Huset nominerades till träpriset 1992.

"Hur börjar man skissa - alltså att söka och pröva? Jag upplevde det som att sortera önskemålen, leka med minnen och söka framtiden. Att inte veta hur man skall börja tror jag är bra. Det behövs tid att hitta det spår som leder ända fram. Det som övertygade mig i detta projekt att jag funnit rätt spår var ett ögonblick vid ett besök på tomten en solig eftermiddag efter en kraftig regnskur."

"Vägen som ledde in på tomten rundade en mossbeväxt bergknalle och först då man passerat kullen öppnade sig en plats rakt fram med en spegeldamm och ljuset över skärgårdsfjärden skimrande i bakgrunden. Regnet hade höjt vattennivån till bredden i dammen och den sena eftermiddagssolens ljus i ekarna, mossan och den spegelblanka näckrosdammen var vidunderligt vackert. Nu kändes det som om platsens själ var funnen."

"Huvudbyggnaden skulle placeras vid sidan om dammen med gavelfasaden till vänster - gästhus och garagefasader till höger i en komposition med spegeldamm, ekar och med en siktlinje mitt emellan. Landskapsrummet mellan precist byggda hus, gårdsplan och skärgårdsfjärden skulle bli anläggningens källa."

Text av Anders Landström, ur "Hur bra hus kommer till", Arkitekturmuséets årsbok 1990.